Så kommer vi till kväll igen..inte för jag har direkt något emot kvällar, då finns tid för slappa och slöglo på tv så på det viset är det bra med kvällar!

Men ångesten, den kommer småkrypande på kvällarna och ett hemskt dunkande känns i kroppen, jag vill gråta, men gör det inte pga barnen, jag vill inte dom ska drabbas av min ångest, bättre att jag lider själv.

Ångest kan ju tolkas på fler sätt, min ångest kom pga försämrad ekonomi och att jag så innerligt vill ha ett jobb, jag skulle kunna göra vad som helst bara jag fick ett. En kompis frågade om jag skulle kunna dansa naken med? Hahaha..svar: JA! Som sagt vad som....

Sökte ett jobb för ca 2.5 vecka sen..hur länge ska man vänta på svar? Jag har ju redan nästan slutat hoppats då iof eftersom jag inte har någon direkt utbildning, men så jobbigt det är då jag så gärna vill och vet att jag faktiskt KAN klara detta arbete, önskar man kunde tala om det för den arbetsgivaren. " Snälla ge mig jobbet=)"

Desperat blir man nog med åldern oxå, efter 40 får man lixom en slags panik då man inte kan/får jobba och dessutom inte hittar ett passande jobb!

Och den ständiga frågan: Varför tog jag inte en riktig utbildning???

Efterklok?! "Ljuva 80 tal=/"

Däremot har jag sökt till att bli fosterhem..Låter kanske rent idiotiskt med tanke på ångesten, men nu vet jag ju att den kommer försvinna bara jag hittar ett jobb och blir gladare, jag vet ju hur jag funkar osv.

Jag har gått 3 utbildningar för att få ta emot barn/ungdomar, så jag är klar där och dessa människor har haft stort intresse av mig och min familj eftersom jag har mycket i bagaget! Dom går ju nästan alltid efter lämplighet och inte efter utbildning, vilket jag är tacksam över, räcker med alla andra käppar i hjulet! Så nu på Fredag kommer några hit, en ytterligare koll mest pga att jag vill arbeta heltid med detta. Jag blev typ sån efter allt som drabbat mig, vill hjälpa allt och alla, jag tycker det ger mig så mycket=).

Så får se hur detta kommer gå, det negativa hos mig: vill inte vänta, vill det ska ske NU!

Skickar iväg lite kärlek till er...Mie

Tar och flyger in i duschen nu, har iaf lyckats tvätta och bädda rent i makens o min säng!

Sonen börjar bli smått rastlös oxå så måste väl även hitta på något som lockar honom, tror inte tvätt och bloggande är hans melodi=).

Magen har lugnat sig lite, men så tycker jag jämt det är att det lugnar sig under dagen, men sen är man där igen på kvällen med smärtor och ångest.

Varför kan inte jag få vinna lite pengar eller iaf få ett jobb?!

Skulle vara tacksam hela livet jag=).

Jag är tacksam över små ting här i livet som kanske inte betyder speciellt något för en som jobbar och har råd, men så olika är det väl menat vi ska vara.

All kärlek till er från mig Mie

Började denna dag med att åter vakna tidigt=0..alltså sisådär runt 4, för att små sova fram till 5 och för att i nästa skede masa mig upp halv 6!

Jag är såå trött på denna ångest jag bär på, jag försöker med alla knep o metoder att få den att lätta. Jobbigt att lägga sig med magvärk och att vakna med dubbel effekt!

Jag har gått igenom 2 böcker som handlar om healing även läst om KBT utan framsteg, andas rätt och framförallt lugnt, även där utan resultat!

Måste ta mig i kragen o söka experthjälp för detta.

Att jag hamnade här kan jag själv fatta...det började när ekonomin rasade och ju mer den rasat desto värre mår jag! Fibron ja den fanns ju innan.

Försöker hålla mig lugn inför barnen och familjen, men nätterna då ångesten kommer så nära inpå, då är jag nära att ge upp!

Ibland tror jag maken kommer lämna mig för att han säger att jag skyller allt på honom...Gör jag det? Jag själv tycker inte det, och jag blir så lessen då han säger så. Jag försöker ju!

Då jag är ensam flödar tårarna och det ända jag vill idag är att få ett jobb, så jag kan fly undan hemmet, få ekonomin att bli bättre, få maken att älska mig mer, se barnen gladare...kanske låter konstigt att barnen skulle bli gladare av att jag skulle jobba..men det är ju ändå så att dom ser vad andra barn får och vad dom inte kan få, mitt hjärta blöder av detta och jag vill kunna ge dom mer, absolut inte allt, man köper inte kärlek, men att kunna unna dom den där glassen då o då istället för att svara: Tyvärr..våra pengar håller på att sina och vi måste spara till mat=0. Usch vad detta är jobbigt.

Om någon hör böner så borde mina framgå!

Idag klistrade jag på det där låtsas smilet igen vid uppgång, ingen ser att jag mår dåligt!

Ensam bär jag vidare med fibro, ångest och oro.

Ge upp? Aldrig! Jag är värd minst lika mycket i denna värld som alla andra!

Kärlek från hjärtat till er från mig...Mie

Varför överskrift? Jag orkar inte sånna, jag skriver och sen får det bli vad det tänkas bli!

Inatt sov jag ju inte mycket/, typ 2.5 timme är ju galet för lite.

Började med att vi(maken o jag) skulle sluta med tugg efter 2 år frenetiskt tuggande, beroendeframkallande? Svar: JAAA!!!

Fy fasiken för dessa j-la tugg och alla andra preparat dom säljer!

Vem blir du utan den där ciggen??? Hahaha....

Fråga istället vem f-n blir du utan det j-la tuggummit! Svar på det: En abstinensidiot som käkar allt i sin väg....

Ta bara idag då jag ju faktiskt inte hade några tugg..Jag tog ju såklart vanliga tuggummin som inte hade någon effekt alls, då dom var slut över gick jag till att hitta något att stilla abstinensen med som tex. flingor, kaffe, te, kakor, mackor, mat mm You name it!

Undrar just vad vågen skulle ha visat om jag fortsatt så?!=0

Nu sitter under läppen mitt kära dock dyra j-la tugg från nicotinelle=)

Bye!

Jaha så var det matdax igen då...

Sov 2.5 timmar inatt, så att jag överhuvudtaget fixat middag är helt otroligt!

Inget att rekomendera, sluta med nicotintugg och få ångest ihop, shit pom...

Denna blogg som för mina nära och kära är hemlig startade jag för att få skriva om vad jag vill utan att dom kan läsa, jag är rädd att dom rent av skulle må dåligt av vissa saker.

Jag har saker i bagaget som ingen annan än jag själv vet om, jag är en person som var mycket lycklig en gång, jag är fortfarande lycklig över mina barn o min man..men över mitt liv blir svaret Nej!

Jag har gjort mycket som jag inte vill att släkt o vänner ska läsa om...

Vill du läsa?..Varsågod!