Varenda morgon då jag vaknar säger jag "tyst", denna dag ska bli bra! Och än så länge har jag klarat av att jobba, trotts smärtan som finns i min kropp.

Jag har bestämt mig: Jag ska klara det här, jag ska, jag ska!

Jag har varit hemma för länge, men det inte utan anledning, det är ju fibron som hindrat mig. Jag föll ihop efter år av slit, då sa kroppen helt ifrån. Nu vill jag säga ifrån till fibron, jag mår sämre av att vara hemma. Man får ju heller aldrig ro hemma, antingen är det f-kassan som giddrar med en, eller så är det den ekonomiska delen som säger nej. Vem överlever med ynka 1400:-/ månad??? Ingen va! Jag har gjort det, + då min lilla lön från det lilla jobb jag haft. Men skralt...ojaaa! Nu äntligen får jag en lön=). Får även ut min sparade semester snart, och jag är sååå j-la glad! Shoppa!!!

Nu dags för den dagliga stunds vilan i soffan= 30 min.

Ta väl hand om er...M..

Ännu en dag med värk, benen gör ont, men något bättre sen igår=).

Jag ska ta och hoppa in i duschen, återigen duscha hett och sen på med liniment..eller kanske att det blir voltaren=/.

Idag ska jag absolut ta det lugnt, inget ska skada min kropp mer.

Ska ta och kolla upp om det finns en tid till tandläkaren snart med, annars ökar väl kostnaden i ilfart=/. Det har jag inte råd med=(.

Kramar...M..

Så började jag arbeta i Onsdags, kul och spännande!

Men man ska inte ropa hej....

Ont så in i vassen...Varenda millimeter i kroppen talar om att jag sliter ut mig..

Jag vill verkligen det här, att kroppen inte vill vet jag och jag förstod det skulle bli slitningar av den värre sorten.

Mina ben lider mest, där är det inte Fibron som talar.

Jag har något i benen som jag ännu inte fått besked om..Jag tror Ischias...men inte läkaren. Ska ta mig iväg till en Naprapat vid ett senare tillfälle och få bot på plågorna. Det kan ju inte fortgå så här, sömnen är störd pga att jag vaknar med denna molande värk och nu när jag jobbar känns det hemskt.

Idag kom jag upp först runt 13 och plågade mig in i en het dusch..Hujeda mig=(.

Känns som jag bara klagar..men..

Känslor..M..

Den här bloggen startade jag för att få ut allt som jag bär inom mig, få skriva och förhoppningsvis må lite bättre. Skrivandet blev jag dålig på, hinner ju aldrig sätta mig och få en liten ynka stund ifred.

Istället är alla som iglar omkring mig, överallt..och när jag väl är här vill jag sitta ensam, dom ska ju inte veta om denna blogg är det tänkt=).

Maken har nog misstänkt...speciellt som jag byter till en annan sida så fort han kommer smygande. Haha..han kanske rent av tror jag är inne på något annat hahaha..

Sommarvädret verkar det vara adjöss med..synd=(. Skulle vara skönt med lite sol o bad igen.

Idag är en sån där tråkdag..finns absolut inget att göra!

Det ända jag gjort är att ha letat efter en bra tandläkare, vilken jag inte hittat. Satt förvisso upp en tid imorrn halv 2 hos den jag brukar gå till, men den tiden är egentligen galet fel. Lovade ju barnen att åka o handla lite innan skolan och det vill jag verkligen göra, känns inge bra alls det här. På Onsdag börjar jag jobba och då är det lite svårt att ta ledigt det första jag gör, samtidigt kan jag ju inte gå o ha ont heller, och vänta längre än jag faktiskt har gjort..går inte!

Maken är nog iaf glad över att han jobbar igen...vilken semester..tyckte han, sura miner, gnat o gnabb=/. Han är inte rolig just nu, säkerligen inte jag heller, men kan man inte prata..så är jag absolut inte nådig! Fattar inte hur man kan ha sånna problem med att prata, va beror sånt på? Jag kläckte ur mig att hans föräldrar begått ett stort misstag...ang att dom missat att lära honom att diskutera! Blev han gladare, nähe jag blev ju fröken perfekt hahaha...jaja, jag/vi löser det nog, så småningom=/.

Blir nog skönt för mig oxå att komma hemmifrån=)))

Kärlekstankar....M..

Allt går som det ska, bara maken o jag som tjafsar alldeles för mycket just..tråkigt=(.

Jag vill inte tjafsa så här, men han vägrar prata! Han har alltid varit så, undrar just hur vi kunnat hålla ihop i 18 år!!!

Ibland drömmer jag mig bort, tycker inte alls jag är värd denna skit, vill bli älskad för den jag är! Han älskar mig jojo! Men det värsta är denna jävla tysnad, är det tjafs så vägrar han o prata, det som är sååå himla viktigt!

Jag har haft många förhållanden i mitt liv, och i dom andra har det minsann diskuterats hejvilt om ditt o datt, så varför???

Jag har inte varit av den snällare sorten....Mer att jag dragit mig till den farliga sortens killar...Men så dök maken upp, på en nyårsafton då jag var på väg till Sthlm igen efter 2 år på landet, jag var sååå less på landet då!

Så på den vägen vart det som det vart, kvar o fast på landet!

Ska defenitivt göra något åt situationen, detta gör mig så lessen=(((.

Kärleksvindar..M..

Orolig så in i vassen...

Nervös som sjutton...

Ja magen går runt som fasiken, pga morgondagen=/.

Det blev vissa ändringar, min ena dotter bangade, så nu tar jag med yngre dottern till Skansen imorrn, jag vill ju inte missa Uggla!

Bara det här att komma hem..Min sjukdom gör mig så här nervös inför resandet. Och sen panikångest på det, mindre roligt=/.

Jag hoppas allt går så smidigt att jag kommer undra varför jag var så nervös=).

Maken den stackaren måste gå upp runt halv tolv, för att hämta oss, för hit ut går inga bussar så sent.

Men jag läääängtar självklart att få se Magnus=))))))))).

Kramar....M..

Gick inte o la mig förren halv 2 i natt, trött så in i bomben=0.

Då jag jobbar lite extra på ett pensionat här, var jag rädd hon skulle ringa just idag då jag inte orkar! Men än har jag inte hört något=).

Imorrn ska jag och ena dottern till Sthlm, Skansen är det som väntar och kungen själv haha..Magnus såklart=).

Maken ville inte åka med så..jaja han får väl skylla sig själv då=/.

Funderar på att åka till lilla staden o köpa mig en topp till morgondagen, men vet inte om jag orkar. Bussarna går ju inte så ofta så då går ju hela dan!

Sov hela natten utan panikångest=))) Jiiippii! Skönt! Tror det iof beror på att jag evt börjar jobba=). Rädd är jag så in i...Tänk om jag däckar, faller ihop och inte alls orkar!!! Jag bara måste klara detta. Ett år är det, sen får jag inte stämpla, så hur ekonomin kommer se ut om ett år, dessa tankar skrämmer mig något. Maken tar allt som det kommer och säger att det löser sig..inte jag inte, jag vill veta! Orolig själ jag.

Barnen tycker det är kul att jag ska jobba, dom vet ju inte hur jag mår på riktigt,  dom vet bara att jag har fibromyalgi och inte allt annat. Men för deras skull så.... Jag ska banne mig klara det=).

Kärlek....M..

Länge sen jag skrev i denna blogg..

Men sommaren är kort och tiden rinner iväg!

Jag känner mig något gladare just nu, gladare än jag gjort på länge.

MEN såren sitter kvar, jag lider men väljer att bita ihop.

Då min syrra var över ett par dagar nu, då kom obehagets känslor tillbaka över våra föräldrar =(. Jag hatar verkligen mina föräldrar, det finns inget mer att säga! Jag har inte gjort dom något, dom har valt att inte höra av sig, dom valde att snacka bakom ryggen, dom valde att helt skita i mig och barnbarnen!

Jag har blivit starkare efter deras svek, för det jag vet och har tagit lärdom av, är att jag aldrig skulle göra så mot mina älskade barn..ALDRIG!

Mina underbara barn, dom vackraste och finaste som finns för mig=).

Man lär sig av misstag..misstag har jag gjort många!

Tänk när man hjälp en syster tillrätta i livet, bort från missbruk o alkohol, dag som natt..Sen plötsligt, bara så där, i en handvändning: Då är man bara luft för föräldrarna som plötsligt baktalar och tycker enbart synd bara om sig själva=0. Näää sån kommer jag aldrig bli! Nu ska jag lägga dom låååångt bakom mig och ta ett jättekliv fram och bara njuta av mitt liv=). Med mina älskade barn, som jag absolut inte skulle kunna leva utan!!!

Kramar till er som behöver..M..