Då jag inte läser mycket på andras bloggar just nu, blev jag orolig då jag gick ut o kollade runt.

Läste nämligen hos dottern som inte mår bra???

Är jag blind, är jag döv???

Jag tycker hon varit sig själv hela tiden...

Tydligen är det något som trycker henne..Vad???

Hon förlorade sin pappa vid 9 års ålder, vi pratade..lite.

Jag och hennes pappa var kompisar men inte sams...Han var min första riktiga kärlek.

Jag saknar honom oerhört mycket, min dotter lär sakna honom än mer.

Jag kan inte spola tilbs tiden, men jag kan lyssna.

Jag blev sviken och sårad redan som barn, sånt sätter djupa spår.

Jag har en sårad själ, men försöker så gått det går.

Jag undrar om det är mig det är fel på???

Tänk om min dotter tycker vi pratat för lite om hennes pappa?

Jag hoppas hon öppnar sig för mig, jag vill veta vad det är hon grubblar på och som gör att hon inte mår bra just nu.

Jag började gråta då jag läste vad hon skrivit, så hon vill ju prata, annars hade hon inte berättat på bloggen att hon mår dåligt, hon vet att jag läser!

Massor med kärlek till min dotter...M..

Idag har tårarna varit nära, vill bara gråta...

Jag tycker det är bra att gråta, så jag skäms inte..

Men vill inte att andra ser hur jag egentligen mår, det är jobbigt ändå=(.

Om du var jag:

Skulle du gråta då?

Om du var jag:

Skulle du ge upp då?

Om du var jag:

Vad skulle du göra då?

Om du var jag:

Skulle du känna smärtan i mina osynliga sår?

Om du var jag:

Skulle du veta exakt hur jag faktiskt mår!

Skänker bort små kärlekstårar...M..

Idag är en sån där dag då jag vill gråta...

Allt känns eländigt, hopplöst och jobbigt.

Idag ska jag vara glad..Speciellt då en viss herre fyller år..javisst, Magnus födelsedag, har tom funderingar på att skicka ett blomsterbud, hur många har inte? Får se..kanske kanske inte...Love that man=)

Att denna dag känns som den gör är den ständiga oron jag har, inatt kom panikångesten skenande, full effekt och jag vankade runt som en toka i vardagsrummet, tårarna bara forsade. Paniken höll på i dryga 3 timmar, suck och stön, den som aldrig haft vet inte hur det känns, men om jag säger så här: Det känns som döden kommer smygande, det känns som luften ska ta slut, det känns som någon kväver mig, det känns som livet tillslut ska få ett slut, det känns som jag blir galen, det känns som stopp i mina andningsorgan....Ja det är riktigt otäckt, och man är fullt medveten hela tiden.

Idag ska jag ringa min chef, håller tummar och tår att jag verkligen får tjänsten, jag behöver få visa att jag kan, att jag vill och att dom i sin tur kommer bli nöjda. Jag är 99% säker att detta kommer bli en ny start på mitt nya liv=). Så snälla ge mig detta jobb!!!

Usch vad jag gnäller....

Kärlek...M..

Tankarna mina far runt i huvet, jag är orolig över framtiden.

F-kassans nya regler ser ju inte hoppfulla ut dom heller. Alltså..man inte vara sjuk i dessa tider.

Det var bättre förr säger den äldre generationen, kanske har dom rätt?!

Jag har ju fibromyalgi sen 10 år ungefär(man tappar tillslut räkningen) jag har värk varendaste dag, jag lider varenda dag, MEN biter ihop och låtsas som det regnar=/. Jag har förhoppningar, jag har drömmar...det verkar vara vissa som vill att jag ska ha det så här..inga namn där!

Men jag har märkt att vissa jag har runt mig vill mig illa=0

Gör jag något så önskar dom mig inte lycka till, inte hör man: men oj vad kul eller vad roligt för dig=0.

Att människan är skapt till att vara avundsjuk vet jag sen länge, men att dom man tycker om och bryr sig om ...

En av mina närmaste vänner har jag märkt saker med...

Jag har kommit så långt att jag vet det inte är inbillning. Hon är fasiken avis, vill inte jag får en lön, vill inte jag får det bra.

Jag tror hon njuter av att jag har det som jag har det och njuter än mer av att hon har det så bra. Varenda dag hör jag henne berättta allt hon köpt, allt hon ska köpa. Köpen som kostar si köpen som kostar så...Och att hon är så bra. Vilket jag verkligen tyckt.

Men då jag köper något så är hennes köp bättre. Då jag gör något, har hon gjort något som är ännu bättre.

Ta detta med att jag skulle jobba extra på min dötid(50% har jag ingen inkomst), hon lät så negativ och tyckte jag skulle lägga ner det direkt, hon som vet hur gärna jag vill jobba och dessutom få en chans att komma tillbaks i arbetslivet. Hon tycker inte det är värt pengarna osv.. Sen rabblar hon upp allt hennes make gör förutom att arbeta så dom får en jäkla massa pengar extra, men han ska jobba extra här o där, men inte jag då, som faktiskt behöver dessa pengar?! När jag sedan berättade att jag sökt en tjänst där jag står i kö(där jag redan jobbar 25%) blev hon inte ens glad, utan mer eller mindre kunde jag höra sucken! Jag fattar ingenting, men nog f-n är hon avundsjuk på något vis=0.

Det finns mer än detta men......

Kram till er...M....

Jaha..inte ropa hej alltså!

Denna människa som ville ha hjälp, ville tydligen jag skulle jobba typ GRATIS???!!!

Jag är så jäkla arg och trött på så gott som allt, hur f-n är människan funtad?

Jag var iaf ner till henne och tog mig ett långt snack med personen i fråga..

Hon vill att man gör ett 5 timmars arbete på ca 3 timmar, hon har inte råd att betala en såå hög timlön=0 HÖG?! (100:-)

Så jag har nu sagt att jag bara jobbar juni ut hos denna kvinna. och det är ju inte varje dag turligt nog!

Skitmänniskor det finns va=(

Kärlek till sånna som har känslor...M...

Just nu är jag i sjunde himlen....lalalalala....

JAG SKA JOBBA!!!!!!!!!!

MEN.....

Inget lagligt detta hmmmmm...(svart eller?!)

Var en som frågade om JAG kunde hjälpa till hos ----- nu ett tag och sen får vi se hur det funkar o rullar på osv....Lalalalalalala---

Jag är desperat, jag vill ha pengar innan vi störtar...

Min första dag blir imorrn kl 9.00 lalalala...

Typ 2-4 timmar....sen är jag väl döööö, men just nu känner jag att jag bara måste ge detta en chans!!! Någon har dessutom gett mig denna chans=).

Tack (du) som hört mina böner=))))

Återkommer....

Lots lots lots of love...M...

Känns allt.....

Hela dan har jag känt tomhet, hopplöshet och mått skit...

Varför kan inte jag, Varför får inte jag, Varför kan ingen höra hur gärna jag vill???

Är så trött på detta....

Jag vill jobba....

Jag vill tjäna pengar....

Jag vill ha en lön(den behöver inte vara stor)

Jag vill betyda nått....

Lots of love....M..

Har nu suttit här o letat jobb mm...

Finns inget i lagom avstånd, så att vi bor galet fel vet jag.

Samtidigt så tror jag inte jag skulle få jobb på stört om vi flyttade närmare.

Maken vill byta jobb=/, då blir jag orolig! Han är inte med i a-kassa el fack han heller, vi hade helt enkelt inte råd. Men sen har han tryggheten att han inte (99%) blir kickad...

Men efter ca 10 år har han lessnat och jag blir såååå orolig, tänk om det tänk om så...Usch, snälla jobba kvar tänker jag=/.

Jag för min del skulle aldrig gått ur a-kassan, men efterklok kan man ju va!

Hade jag varit med hade jag kunnat extraknäcka och fått in en fot på nått ställe..Som det är nu riskerar jag f-kassans ynkliga summa samt kan jag inte stämpla...

Att jag gick ur a-kassan var pga att jag inte fick stämpla då jag jobbade för få timmar för att få stämpla och sen ekonomiskt. Men idag tycker jag det hade varit bra om jag varit kvar och kunnat extra knäcka.....

usch vad jag gnäller....