Varenda morgon då jag vaknar säger jag "tyst", denna dag ska bli bra! Och än så länge har jag klarat av att jobba, trotts smärtan som finns i min kropp.

Jag har bestämt mig: Jag ska klara det här, jag ska, jag ska!

Jag har varit hemma för länge, men det inte utan anledning, det är ju fibron som hindrat mig. Jag föll ihop efter år av slit, då sa kroppen helt ifrån. Nu vill jag säga ifrån till fibron, jag mår sämre av att vara hemma. Man får ju heller aldrig ro hemma, antingen är det f-kassan som giddrar med en, eller så är det den ekonomiska delen som säger nej. Vem överlever med ynka 1400:-/ månad??? Ingen va! Jag har gjort det, + då min lilla lön från det lilla jobb jag haft. Men skralt...ojaaa! Nu äntligen får jag en lön=). Får även ut min sparade semester snart, och jag är sååå j-la glad! Shoppa!!!

Nu dags för den dagliga stunds vilan i soffan= 30 min.

Ta väl hand om er...M..