Länge sen jag skrev i denna blogg..

Men sommaren är kort och tiden rinner iväg!

Jag känner mig något gladare just nu, gladare än jag gjort på länge.

MEN såren sitter kvar, jag lider men väljer att bita ihop.

Då min syrra var över ett par dagar nu, då kom obehagets känslor tillbaka över våra föräldrar =(. Jag hatar verkligen mina föräldrar, det finns inget mer att säga! Jag har inte gjort dom något, dom har valt att inte höra av sig, dom valde att snacka bakom ryggen, dom valde att helt skita i mig och barnbarnen!

Jag har blivit starkare efter deras svek, för det jag vet och har tagit lärdom av, är att jag aldrig skulle göra så mot mina älskade barn..ALDRIG!

Mina underbara barn, dom vackraste och finaste som finns för mig=).

Man lär sig av misstag..misstag har jag gjort många!

Tänk när man hjälp en syster tillrätta i livet, bort från missbruk o alkohol, dag som natt..Sen plötsligt, bara så där, i en handvändning: Då är man bara luft för föräldrarna som plötsligt baktalar och tycker enbart synd bara om sig själva=0. Näää sån kommer jag aldrig bli! Nu ska jag lägga dom låååångt bakom mig och ta ett jättekliv fram och bara njuta av mitt liv=). Med mina älskade barn, som jag absolut inte skulle kunna leva utan!!!

Kramar till er som behöver..M..

 

V

23 juli 2008 09:41

Hej, tack för kommentaren i min hemliga blogg. :-) Allt går ju inte att skriva i den andra. *ler*
Jag har också varit en hjälpare som du verkar vara, men försöker fokusera mer på mig och barnen nu, och säga nej till dom som lärt sig utnyttja en.
Det är dags för mig (och dig) att leva nu.
Kram till dig, och om du känner igen min "riktiga blogg" så röj mig inte. *flinar*

http://ventilen.bloggagratis.se

 

Nagini

23 juli 2008 09:59

Min syster är tillsammans med en man som misshandlat/r henne. an har hotat mig till livet, han är missbrukare och rent ut sagt en fruktansvärd människa... När hon för 98:e gången valde att stanna med honom bröt jag kontakten med henne... Igår fick jag höra från min mor: "Men inte kan du väl vara ovän med henne hela livet bara för att hon har en tokig karl!" Det kan vara därför jag inte sov på hela natten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Varenda morgon då jag vaknar säger jag "tyst", denna dag ska bli bra! Och än så länge har jag klarat av att jobba, trotts smärtan som finns i min kropp. Jag har bestämt mig: Jag ska klara det här, jag ska, jag ska! Jag har varit hemma för länge, men ...

Ännu en dag med värk, benen gör ont, men något bättre sen igår=). Jag ska ta och hoppa in i duschen, återigen duscha hett och sen på med liniment..eller kanske att det blir voltaren=/. Idag ska jag absolut ta det lugnt, inget ska skada min kropp mer....

Så började jag arbeta i Onsdags, kul och spännande! Men man ska inte ropa hej.... Ont så in i vassen...Varenda millimeter i kroppen talar om att jag sliter ut mig.. Jag vill verkligen det här, att kroppen inte vill vet jag och jag förstod det skulle ...

Den här bloggen startade jag för att få ut allt som jag bär inom mig, få skriva och förhoppningsvis må lite bättre. Skrivandet blev jag dålig på, hinner ju aldrig sätta mig och få en liten ynka stund ifred. Istället är alla som iglar omkring mig, öve...

Allt går som det ska, bara maken o jag som tjafsar alldeles för mycket just..tråkigt=(. Jag vill inte tjafsa så här, men han vägrar prata! Han har alltid varit så, undrar just hur vi kunnat hålla ihop i 18 år!!! Ibland drömmer jag mig bort, tycker in...