Då jag inte läser mycket på andras bloggar just nu, blev jag orolig då jag gick ut o kollade runt.

Läste nämligen hos dottern som inte mår bra???

Är jag blind, är jag döv???

Jag tycker hon varit sig själv hela tiden...

Tydligen är det något som trycker henne..Vad???

Hon förlorade sin pappa vid 9 års ålder, vi pratade..lite.

Jag och hennes pappa var kompisar men inte sams...Han var min första riktiga kärlek.

Jag saknar honom oerhört mycket, min dotter lär sakna honom än mer.

Jag kan inte spola tilbs tiden, men jag kan lyssna.

Jag blev sviken och sårad redan som barn, sånt sätter djupa spår.

Jag har en sårad själ, men försöker så gått det går.

Jag undrar om det är mig det är fel på???

Tänk om min dotter tycker vi pratat för lite om hennes pappa?

Jag hoppas hon öppnar sig för mig, jag vill veta vad det är hon grubblar på och som gör att hon inte mår bra just nu.

Jag började gråta då jag läste vad hon skrivit, så hon vill ju prata, annars hade hon inte berättat på bloggen att hon mår dåligt, hon vet att jag läser!

Massor med kärlek till min dotter...M..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Varenda morgon då jag vaknar säger jag "tyst", denna dag ska bli bra! Och än så länge har jag klarat av att jobba, trotts smärtan som finns i min kropp. Jag har bestämt mig: Jag ska klara det här, jag ska, jag ska! Jag har varit hemma för länge, men ...

Ännu en dag med värk, benen gör ont, men något bättre sen igår=). Jag ska ta och hoppa in i duschen, återigen duscha hett och sen på med liniment..eller kanske att det blir voltaren=/. Idag ska jag absolut ta det lugnt, inget ska skada min kropp mer....

Så började jag arbeta i Onsdags, kul och spännande! Men man ska inte ropa hej.... Ont så in i vassen...Varenda millimeter i kroppen talar om att jag sliter ut mig.. Jag vill verkligen det här, att kroppen inte vill vet jag och jag förstod det skulle ...

Den här bloggen startade jag för att få ut allt som jag bär inom mig, få skriva och förhoppningsvis må lite bättre. Skrivandet blev jag dålig på, hinner ju aldrig sätta mig och få en liten ynka stund ifred. Istället är alla som iglar omkring mig, öve...

Allt går som det ska, bara maken o jag som tjafsar alldeles för mycket just..tråkigt=(. Jag vill inte tjafsa så här, men han vägrar prata! Han har alltid varit så, undrar just hur vi kunnat hålla ihop i 18 år!!! Ibland drömmer jag mig bort, tycker in...