Idag är en sån där dag då jag vill gråta...

Allt känns eländigt, hopplöst och jobbigt.

Idag ska jag vara glad..Speciellt då en viss herre fyller år..javisst, Magnus födelsedag, har tom funderingar på att skicka ett blomsterbud, hur många har inte? Får se..kanske kanske inte...Love that man=)

Att denna dag känns som den gör är den ständiga oron jag har, inatt kom panikångesten skenande, full effekt och jag vankade runt som en toka i vardagsrummet, tårarna bara forsade. Paniken höll på i dryga 3 timmar, suck och stön, den som aldrig haft vet inte hur det känns, men om jag säger så här: Det känns som döden kommer smygande, det känns som luften ska ta slut, det känns som någon kväver mig, det känns som livet tillslut ska få ett slut, det känns som jag blir galen, det känns som stopp i mina andningsorgan....Ja det är riktigt otäckt, och man är fullt medveten hela tiden.

Idag ska jag ringa min chef, håller tummar och tår att jag verkligen får tjänsten, jag behöver få visa att jag kan, att jag vill och att dom i sin tur kommer bli nöjda. Jag är 99% säker att detta kommer bli en ny start på mitt nya liv=). Så snälla ge mig detta jobb!!!

Usch vad jag gnäller....

Kärlek...M..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Varenda morgon då jag vaknar säger jag "tyst", denna dag ska bli bra! Och än så länge har jag klarat av att jobba, trotts smärtan som finns i min kropp. Jag har bestämt mig: Jag ska klara det här, jag ska, jag ska! Jag har varit hemma för länge, men ...

Ännu en dag med värk, benen gör ont, men något bättre sen igår=). Jag ska ta och hoppa in i duschen, återigen duscha hett och sen på med liniment..eller kanske att det blir voltaren=/. Idag ska jag absolut ta det lugnt, inget ska skada min kropp mer....

Så började jag arbeta i Onsdags, kul och spännande! Men man ska inte ropa hej.... Ont så in i vassen...Varenda millimeter i kroppen talar om att jag sliter ut mig.. Jag vill verkligen det här, att kroppen inte vill vet jag och jag förstod det skulle ...

Den här bloggen startade jag för att få ut allt som jag bär inom mig, få skriva och förhoppningsvis må lite bättre. Skrivandet blev jag dålig på, hinner ju aldrig sätta mig och få en liten ynka stund ifred. Istället är alla som iglar omkring mig, öve...

Allt går som det ska, bara maken o jag som tjafsar alldeles för mycket just..tråkigt=(. Jag vill inte tjafsa så här, men han vägrar prata! Han har alltid varit så, undrar just hur vi kunnat hålla ihop i 18 år!!! Ibland drömmer jag mig bort, tycker in...