Så kommer vi till kväll igen..inte för jag har direkt något emot kvällar, då finns tid för slappa och slöglo på tv så på det viset är det bra med kvällar!

Men ångesten, den kommer småkrypande på kvällarna och ett hemskt dunkande känns i kroppen, jag vill gråta, men gör det inte pga barnen, jag vill inte dom ska drabbas av min ångest, bättre att jag lider själv.

Ångest kan ju tolkas på fler sätt, min ångest kom pga försämrad ekonomi och att jag så innerligt vill ha ett jobb, jag skulle kunna göra vad som helst bara jag fick ett. En kompis frågade om jag skulle kunna dansa naken med? Hahaha..svar: JA! Som sagt vad som....

Sökte ett jobb för ca 2.5 vecka sen..hur länge ska man vänta på svar? Jag har ju redan nästan slutat hoppats då iof eftersom jag inte har någon direkt utbildning, men så jobbigt det är då jag så gärna vill och vet att jag faktiskt KAN klara detta arbete, önskar man kunde tala om det för den arbetsgivaren. " Snälla ge mig jobbet=)"

Desperat blir man nog med åldern oxå, efter 40 får man lixom en slags panik då man inte kan/får jobba och dessutom inte hittar ett passande jobb!

Och den ständiga frågan: Varför tog jag inte en riktig utbildning???

Efterklok?! "Ljuva 80 tal=/"

Däremot har jag sökt till att bli fosterhem..Låter kanske rent idiotiskt med tanke på ångesten, men nu vet jag ju att den kommer försvinna bara jag hittar ett jobb och blir gladare, jag vet ju hur jag funkar osv.

Jag har gått 3 utbildningar för att få ta emot barn/ungdomar, så jag är klar där och dessa människor har haft stort intresse av mig och min familj eftersom jag har mycket i bagaget! Dom går ju nästan alltid efter lämplighet och inte efter utbildning, vilket jag är tacksam över, räcker med alla andra käppar i hjulet! Så nu på Fredag kommer några hit, en ytterligare koll mest pga att jag vill arbeta heltid med detta. Jag blev typ sån efter allt som drabbat mig, vill hjälpa allt och alla, jag tycker det ger mig så mycket=).

Så får se hur detta kommer gå, det negativa hos mig: vill inte vänta, vill det ska ske NU!

Skickar iväg lite kärlek till er...Mie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Varenda morgon då jag vaknar säger jag "tyst", denna dag ska bli bra! Och än så länge har jag klarat av att jobba, trotts smärtan som finns i min kropp. Jag har bestämt mig: Jag ska klara det här, jag ska, jag ska! Jag har varit hemma för länge, men ...

Ännu en dag med värk, benen gör ont, men något bättre sen igår=). Jag ska ta och hoppa in i duschen, återigen duscha hett och sen på med liniment..eller kanske att det blir voltaren=/. Idag ska jag absolut ta det lugnt, inget ska skada min kropp mer....

Så började jag arbeta i Onsdags, kul och spännande! Men man ska inte ropa hej.... Ont så in i vassen...Varenda millimeter i kroppen talar om att jag sliter ut mig.. Jag vill verkligen det här, att kroppen inte vill vet jag och jag förstod det skulle ...

Den här bloggen startade jag för att få ut allt som jag bär inom mig, få skriva och förhoppningsvis må lite bättre. Skrivandet blev jag dålig på, hinner ju aldrig sätta mig och få en liten ynka stund ifred. Istället är alla som iglar omkring mig, öve...

Allt går som det ska, bara maken o jag som tjafsar alldeles för mycket just..tråkigt=(. Jag vill inte tjafsa så här, men han vägrar prata! Han har alltid varit så, undrar just hur vi kunnat hålla ihop i 18 år!!! Ibland drömmer jag mig bort, tycker in...