Jag är helt galen i en viss person=). Ni som känner mig vet direkt!

Hur det började kommer jag självklart ihåg...Många av mina vänner tyckte typ jag var en pest som jag höll på=0.

Jag var 9 år då jag hörde en kille sjunga så himla coolt på radion, mer eller mindre var det typ som dom uttryckte sig på radion en nykomling=)

Jag föll pladask....

Då jag fyllde 18 år, drog jag och ett gäng tjejer runt på stan, var in lite varstans och var väl inte speciellt nyktra...

Iaf så hamnade vi på en krog av något slag (har tyvärr glömt namnet) och satt och firade och hade kul...

En man börjar prata på scen och vi lyssnade väl med ett öra....

Tills denne säger: Här kommer han....Magnus Uggla!

Jag höll på att ramla av stolen! Vi tjejer var i princip nästan själva inne på detta ställe och fick tack vare det den bästa kvällen på länge=).

Magnus är för mig den bästa artisten och har alltid så varit, han blir ju tom. en smula nostalgi=).

Sänder kärlek....M..

Ibland vore det ju himla bra om det gick att spola tillbaks tiden en liten bit, inte förlångt bara en pytte pytte snutt!

Gick det skulle jag välja rätt väg, den väg jag borde valt, den jag inte vågade gå!

Där kommer efterklok in igen! Hopplösa jag=/.

Jag har haft många val i mitt liv, flertal och stora..

Vad är det som gör att man tar den andra "feg" vägen?

I mina unga år var jag ihop med en kille som gav mig allt, som hade allt, som talade om hela tiden hur mycket han faktiskt älskade mig, som fick mig att skratta så mycket att jag smålog mest hela tiden, som frågade hur jag mådde, som bar mina tunga kassar då jag handlat för tungt, som bar mig över tröskeln fast vi inte gift oss...som....

Jag var lycklig..men...

För mig betyder inte pengar allt, för mig betyder det där lilla så himla mycket=)

Detta säger inte att jag inte älskar min man..onej! I love him=).

Men just det där lilla....

Kärlek...M...

Nu har jag varit ute och rastat (läs lekt) sonen, vi köpte oss en varsin glass och spelade lite bandy och sparkade även lite fotboll.

Dagen blev inte vad jag tänkt, mest pga att jag pratade med en barndomskompis i 1,5 timme "oj vad jag saknar henne" och då vi pratar kommer allt i samtalsväg. Dagens samtal började med nya bekanta hon o hennes man hittat och sen kommer hon o jag nästan jämt in på sex osv hahaha konstiga vi=) sen är det ju familjen o barnen mm man babblar på om.

Vill åka ner och hälsa på dom i sommar, vi bor ju inte grannar längre som förr, bara 45 mil emellan oss. Och vi som stått varann så nära sen 5 års åldern, åh om vi hade närmare till varann!

Har funderat mycket idag på allt som händer och sker runt omkring mig, och jag vill bara sätta mig ner och gråta, skrika ut till hela världen hur j-la jobbigt allt är, skrika ännu mer och se om någon där ute fattar hur gärna jag vill jobba..NU inte sen..NU NU NU!! Snälla söta rara någon: Jobb tack, till en som står utan utbl, utan körkort(går att fixa, även gammal kärring kan köra) och som dessutom bor så j-la galet till att bussarna går för sällan..Kan det bli bättre? Bläääääää!!! Ja jag är frustrerad, skönt att jag här kan skriva hur jag vill..utan barn o make mfl som ska läsa!

Nähe nu ska lilla jag fixa mellis till sonen och mig=). "Hungrig"

Lots of love...Mie

Godmorgon!

Tänkte på det här med onska pga bloggen, den är nämligen inte förknippad med onska..Jag ville ha önskebrunnen som namn, som dessvärre var upptaget=(, vilket slutade i att det blev onskebrunnen, som ju faktiskt passar sig då allt inte är önskan i mitt liv utan vissa saker kanske rent av kan förknippas med onska i mitt förflutna, så perfekt=). Där av namnet=).

Fick sova inatt, vaknade endast en gång och var så trött att jag inte ens kollade klockan=), men halv sex vaknade jag och uppe var jag redan 6.05

Ska fixa lite smått med det ena o andra idag, sonen ville ändå inte hitta på nått, ja...jag hade planerat en utflykt med honom med picknick, men se det ville inte sonen, så då stannar vi här hemma! Imorrn har han skola igen och då ska jag vila.

Sänder kärlek vidare...Mie

Så kommer vi till kväll igen..inte för jag har direkt något emot kvällar, då finns tid för slappa och slöglo på tv så på det viset är det bra med kvällar!

Men ångesten, den kommer småkrypande på kvällarna och ett hemskt dunkande känns i kroppen, jag vill gråta, men gör det inte pga barnen, jag vill inte dom ska drabbas av min ångest, bättre att jag lider själv.

Ångest kan ju tolkas på fler sätt, min ångest kom pga försämrad ekonomi och att jag så innerligt vill ha ett jobb, jag skulle kunna göra vad som helst bara jag fick ett. En kompis frågade om jag skulle kunna dansa naken med? Hahaha..svar: JA! Som sagt vad som....

Sökte ett jobb för ca 2.5 vecka sen..hur länge ska man vänta på svar? Jag har ju redan nästan slutat hoppats då iof eftersom jag inte har någon direkt utbildning, men så jobbigt det är då jag så gärna vill och vet att jag faktiskt KAN klara detta arbete, önskar man kunde tala om det för den arbetsgivaren. " Snälla ge mig jobbet=)"

Desperat blir man nog med åldern oxå, efter 40 får man lixom en slags panik då man inte kan/får jobba och dessutom inte hittar ett passande jobb!

Och den ständiga frågan: Varför tog jag inte en riktig utbildning???

Efterklok?! "Ljuva 80 tal=/"

Däremot har jag sökt till att bli fosterhem..Låter kanske rent idiotiskt med tanke på ångesten, men nu vet jag ju att den kommer försvinna bara jag hittar ett jobb och blir gladare, jag vet ju hur jag funkar osv.

Jag har gått 3 utbildningar för att få ta emot barn/ungdomar, så jag är klar där och dessa människor har haft stort intresse av mig och min familj eftersom jag har mycket i bagaget! Dom går ju nästan alltid efter lämplighet och inte efter utbildning, vilket jag är tacksam över, räcker med alla andra käppar i hjulet! Så nu på Fredag kommer några hit, en ytterligare koll mest pga att jag vill arbeta heltid med detta. Jag blev typ sån efter allt som drabbat mig, vill hjälpa allt och alla, jag tycker det ger mig så mycket=).

Så får se hur detta kommer gå, det negativa hos mig: vill inte vänta, vill det ska ske NU!

Skickar iväg lite kärlek till er...Mie

Tar och flyger in i duschen nu, har iaf lyckats tvätta och bädda rent i makens o min säng!

Sonen börjar bli smått rastlös oxå så måste väl även hitta på något som lockar honom, tror inte tvätt och bloggande är hans melodi=).

Magen har lugnat sig lite, men så tycker jag jämt det är att det lugnar sig under dagen, men sen är man där igen på kvällen med smärtor och ångest.

Varför kan inte jag få vinna lite pengar eller iaf få ett jobb?!

Skulle vara tacksam hela livet jag=).

Jag är tacksam över små ting här i livet som kanske inte betyder speciellt något för en som jobbar och har råd, men så olika är det väl menat vi ska vara.

All kärlek till er från mig Mie

Började denna dag med att åter vakna tidigt=0..alltså sisådär runt 4, för att små sova fram till 5 och för att i nästa skede masa mig upp halv 6!

Jag är såå trött på denna ångest jag bär på, jag försöker med alla knep o metoder att få den att lätta. Jobbigt att lägga sig med magvärk och att vakna med dubbel effekt!

Jag har gått igenom 2 böcker som handlar om healing även läst om KBT utan framsteg, andas rätt och framförallt lugnt, även där utan resultat!

Måste ta mig i kragen o söka experthjälp för detta.

Att jag hamnade här kan jag själv fatta...det började när ekonomin rasade och ju mer den rasat desto värre mår jag! Fibron ja den fanns ju innan.

Försöker hålla mig lugn inför barnen och familjen, men nätterna då ångesten kommer så nära inpå, då är jag nära att ge upp!

Ibland tror jag maken kommer lämna mig för att han säger att jag skyller allt på honom...Gör jag det? Jag själv tycker inte det, och jag blir så lessen då han säger så. Jag försöker ju!

Då jag är ensam flödar tårarna och det ända jag vill idag är att få ett jobb, så jag kan fly undan hemmet, få ekonomin att bli bättre, få maken att älska mig mer, se barnen gladare...kanske låter konstigt att barnen skulle bli gladare av att jag skulle jobba..men det är ju ändå så att dom ser vad andra barn får och vad dom inte kan få, mitt hjärta blöder av detta och jag vill kunna ge dom mer, absolut inte allt, man köper inte kärlek, men att kunna unna dom den där glassen då o då istället för att svara: Tyvärr..våra pengar håller på att sina och vi måste spara till mat=0. Usch vad detta är jobbigt.

Om någon hör böner så borde mina framgå!

Idag klistrade jag på det där låtsas smilet igen vid uppgång, ingen ser att jag mår dåligt!

Ensam bär jag vidare med fibro, ångest och oro.

Ge upp? Aldrig! Jag är värd minst lika mycket i denna värld som alla andra!

Kärlek från hjärtat till er från mig...Mie

Varför överskrift? Jag orkar inte sånna, jag skriver och sen får det bli vad det tänkas bli!

Inatt sov jag ju inte mycket/, typ 2.5 timme är ju galet för lite.

Började med att vi(maken o jag) skulle sluta med tugg efter 2 år frenetiskt tuggande, beroendeframkallande? Svar: JAAA!!!

Fy fasiken för dessa j-la tugg och alla andra preparat dom säljer!

Vem blir du utan den där ciggen??? Hahaha....

Fråga istället vem f-n blir du utan det j-la tuggummit! Svar på det: En abstinensidiot som käkar allt i sin väg....

Ta bara idag då jag ju faktiskt inte hade några tugg..Jag tog ju såklart vanliga tuggummin som inte hade någon effekt alls, då dom var slut över gick jag till att hitta något att stilla abstinensen med som tex. flingor, kaffe, te, kakor, mackor, mat mm You name it!

Undrar just vad vågen skulle ha visat om jag fortsatt så?!=0

Nu sitter under läppen mitt kära dock dyra j-la tugg från nicotinelle=)

Bye!